Vet att det var sjukt längesen jag skrev i blogg, men är inte den typ av människa som bloggar egentligen,... eMen känner att jag verkligen måste skriva av mig. Är inte så bra på att skriva men kommer iaf göra ett försök.

Mitt liv är verkligen upp och ner just nu. så mycket som händer och sker som egentligen inte ska hända i mitt liv. har verkligen inte planerat att ngt som har hänt skulle hända. Jag var inte så som person, det var inte Mikaela Hallén. Eller jo, tydligen, men bara för en kort sekund.. fast nu vara det ju inte bara en kort sekund utan flera jävla veckor som har både varit positiva och negativa. under dom tre dagarna som allt hände mådde jag verkligen super bra, tyckte livet var underbart. Men ändå så fick det mig att tänka efter, vad håller jag egentligen på med?? jag, mikaela hallén skulle jag verkligen göra det som jag har gjort? Har jag verkligen gjort de? tydligen så gjorde jag det och det känns bra. jag hade börjat acceptera mig själv för den jag var och inte den som någon annan ville att jag skulle vara.
Jag börjar undra när man kan betsämma sig för att styra sina känslor som man vill. Tänk vad lätt livet hade varit då! Då hade man bara kunnat säga till sig själv. Nej, nu gillar jag inte person längre och sen är det bra och så går man vidare i livet. men så är det inte nu och det är verkligen sjuukt jobbigt. Vet att det är många som vet hur det är, men det är speciellt för mig. Kan inte berätta här för man vet ju aldrig vilka som läser. men iaf, många utav min kompisar också samma problem att släppa någon som man gillar, tror egentligen inte att det går att bara glömma person och det som man har gjort tillsammans. Man måste bearbeta alla minnen och verkligen ha någon bra kompis som man kan prata med. Tur att jag har det iaf, annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Apropå att ha kompisar att prata med är verkligen hur bra som helst, men tror varje människa borde tänka på när man pratar med varandra, för jag vet av egen erfarnhet att man blir sjukt nyfiken när person springer iväg och pratar men inte säger ngt till en själv. Visst man ska inte behöva veta allt men man får ju tankar som "tänk om dom pratar om mig" "tänk om det är ngt som jag verkligen behöver veta för att må bra" "tänk om ngt har hänt dom som jag verkligen älskar" . såna tankar får iaf jag.. brukar ni få såna? Om ni brukar de, kan ni inte berätta vad ni gör för att känna att ni inte är utanför. För när sånt här händer och man aldrig får reda på saker så känner iaf jag att man inte är med och man förstår ju inte riktigt vad som händer när det händer. man vill ju känna att man är delaktig. 

Har också kommit på en sak angånde alkohol, tror jag ska sluta med de för det som händer när jag är ute ångrar jag bara dagen efter. Eller iaf vissa saker. Man ångrar ju inte direkt att man strular med hur snygga killar som helst men allt det andra. Att jag ska börja gråta och var kaxig mot mina kompisar. Det är inte okej någonstans. Det är inte okej att hålla på så. Men gråten har kommit nu under den senaste månaden när jag har varit ut, vet inte riktigt vad det beror på men jag antar att de har att göra med dig men jag är inte säker. Nej, nu ska jag ta tag i mitt ruttna liv när det gäller den där skiten.

Ska bli så skönt att vara i Vaxholm i fyra veckor och ha praktik. Bara tänka på hästen och ingen annan! Kommer inte känna en kotte förutom Farmor och farfar men vad gör de? Kommer bara bli skönt! Inte känna nå behov av att alltid vara tillhands för alla andra när man bara får tillbaka från vissa människor iaf.

sorry för ett riktigt klag inlägg och för att jag skriver som jag gör men det är så jag känner. Förlåt

Hej söndagsångest
/ mickis